Ron Mueck

Ron Mueck är en australiensk skulptör som är verksam i Storbritannien. Första gången jag såg ett verk av honom var när jag besökte The Millennium Dome (numera O₂) där han ställt ut "Pojke" (bilderna ovan). Det var fantastiskt och väldigt annorlunda jämfört med alla tidigare skulpturer jag sett, så otroligt detaljerat och vackert. Det känns verkligen som att det sitter en förstorad pojke där. Huden känns så levande.

Innan han började göra hyperrealistiska skulpturer som konstnär arbetade han som dock- och modell-makare för barnprogram och filmer (t.ex. Labyrinth där han också bidrog med rösten till Ludo)

Precis som de flesta konstnärer gillar Mueck att provocera, den läskigaste skulpturen han har gjort enligt mig är nog den som föreställer hans döde far. (bild till höger) Väldigt obehaglig får mig att tänka på "På sista versen - en liten film om döden" av killing gänget där huvudpersonen spelar in en film om sin döende pappa.

Här finns lite bilder på några av hans konstverk.

Serier: Sinfest

Sinfest har förändrats en del sen jag läste den sist. t.ex. har Tatsuya Ishida börjat måla i färg, vilket är underbart.

Nåja, läs och njut. Ganska cyniskt och ytligt men med glimten i ögat.

http://www.sinfest.net

Från framtiden: 95

Eftersom flera i min närhet kommenterat 95 kampanjen som dominerar stockholms tunnelbana tänkte jag spoila den lite nu, så hinner ni skryta för era vänner att ni vet vad det är i kanske en dag eller två.

1. Det är SJ som ligger bakom. (källa)

2. Alla "just nu" priser fram till sommaren kommer att kosta 95 kr. (rykte)

SJ kan behöva en bra kampanj för att folk ska vilja åka tåg igen. Så vi kan ju hålla tummarna för att priset blir 95:- (dock lär det ju vara på ett begränsat antal platser, typ 2, per tur)

"Long live the immaterial!"

Yves Klein var en fransk konstnär som var verksam en väldigt kort tid (1954-1962). Han målade mest monokromer, det vill säga enfärgade tavlor. Till en början varierade han färgerna men fastnade till slut för en färg han tyckte var fenomenal, nämligen blå.

Han gillade sin färg så mycket att han patenterade den. Färgen heter International Klein Blue (IKB, =PB29, =CI77007 för er som är färgnördar). Anledningen till att han patenterade den sägs vara för att han inte ville att någon annan skulle använda den färgen i kommersiellt syfte.

Klein var väldigt förtjust i enkelhet, så 1949 när han bestämde sig för att det var dags att börja skriva musik var valet självklart. Hans framförande blev "The Monotone Symphony" som bestod i ett enda långt ackord som är 20minuter långt. Ett clip finns bifogat som veckans mp3.

I ett annat uppträdande försökte han sälja tomrum på olika platser i staden i utbyte mot guld (och lyckades). Han ville att köparna skulle få uppleva "Vakuumet" den immateriella känslan. Enligt honom kunde den här upplevelsen naturligtvis endast betalas i det renaste materialet som finns: guld. För att återställa den "naturliga balansen" som han hade rubbat genom att sälja tomrum (som inte var "tomt" längre), kastade Klein guldet i floden Seine.

Den händelse som förmodligen gjorde honom mest hatad inom konstvärlden i Frankrike vid den här tiden var nog när han bjöd in konstkritiker, konstnärer och konstvetare till en vernissage, alla var spända på att få se vad Klein skulle bjuda på för målningar den här gången, men när lokalerna öppnas och all släpps in märker de att galleriet är helt tomt.

Klein hävdade att han ställde ut galleriets nakna väggar, men jag tror mer att han ställde ut den konstnärliga societeten i Paris.

"The painter has only to create one masterpiece, himself, constantly."

Här finns lite bilder på några av hans konstverk.

Veckans Mp3: Klein-Yves_Monotone-Symphony_Excerpt.mp3

De levde som djur – de varken rökte eller drack

Kommentar: Jag älskar verkligen dockorna, framförallt hon som äter råttan, nere till höger :)